pexels-photo-4842496

Därför borde samma principer gälla för affärsutveckling som för riskkapital

När entreprenörer behöver kapital till sin satsning kan de vända sig till riskkapitalister. Det är företag eller privatpersoner med för mycket pengar som är beredda att riskera en slant mot att få igen den mångfalt senare. När en riskkapitalist bedömer en investeringsmöjlighet tittar hen på följande 6 saker i huvudsak. Samma princip och checklista borde finnas hos etablerade företag när de ska ta beslut om nya idéer och affärsutvecklingsprojekt.

1. Marknadspotential

En riskkapitalist börjar alltid med att skaffa sig en uppfattning om det finns en marknad för den aktuella affärsidén.

Om potentialen inte är tillräckligt stor, om marknaden inte är tillräckligt mogen, om affärsidén inte är tillräckligt unik, om affärsidén inte är i synk med hur marknaden förändras (trender), om ett etablerat företag enkelt kan göra samma sak eller om det finns allt för många företag som är på samma idé – ja, då kan det vara skäl nog för att riskkapitalisterna inte ser någon anledning att prata vidare.

2. Entreprenören och teamet

En riskkapitalist börjar alltid med att skaffa sig en uppfattning om det finns en marknad för den aktuella affärsidén. 

Det handlar ofta om grundarens personlighet och hur teamet är sammansatt och hur fungerande teamet verkar vara. Typiska varningssignaler är allt för många grundare. För  många titlar vittnar om “leka företag”. Däremot är det viktigt att det finns en VD med tydligt mandat och rätt profil för företaget. Det kan också handla om att det saknas en nyckelperson, t ex någon som har tillräcklig branschkunskap. Riskkapitalisterna vill se att det finns ett tydligt “mission” hos grundarteamet, ett fokus och ärlighet. Det växer starka varningssignaler om det verkar finnas rasism, sexism eller andra negativa värderingar. Ofta förekommer en bakgrundscheck där man tar referenser. Det är också viktigt att se att teamet kan växa snabbt och fungerar i s.k. distribuerade format, d v s att teamet fungerar även om man sitter på olika geografiska platser.

3. Riskkapitalistens strategi och portfölj

En riskkapitalist har ofta en strategi för sina investeringar och en portfölj där bolagen man investerar i också kan ge varandra synergier.

Det kan handla om att den geografiska marknaden inte passar in, att affärsidén inte ligger inom det område som riskkapitalisten vill fokusera på, att det troligtvis behövs mer (eller mindre) kapital för att skala upp i den aktuella branschen, att riskkapitalisten satsar i en tidigare eller senare fas, att det är för lite eller för mycket pengar, att man gjort liknande satsningar tidigare som inte lyckats eller att man känner att startupen har för höga krav på vad riskkapitalbolaget ska bidra med i tid och engagemang.

4. Värdering och villkor

En riskkapitalist vill inte investera om värdering och villkor för investeringen inte är rimlig. 

Det blir ju bara en affär om båda parter blir överens om villkoren och det börjar ofta med en presentation från startupen som behöver vara tillräckligt bra och där möjligheten till investering behöver vara tillräckligt intressant. Det handlar om att riskkapitalisten behöver se rimligheten i värdering och väl genomtänkta villkor som även täcker in olika scenarios i den relation som ska ingås.

5. Produkten och tekniken

Riskkapitalisten vill investera i en teknik som har ett försprång och därför kommer man också vilja ha djupare förståelse för produkten/tjänsten och tekniken bakom. 

Det handlar ofta om att man inte bedömer att produkten är tillräckligt “klar” och blir osäker över vad som kommer att krävas för att vidareutveckla i snabb takt. Det som startupen menar är själva produkten kanske egentligen är en funktion på något mycket mer komplext som behöver utvecklas. Naturligtvis behöver tekniken fungera och inte bara i “lab-miljö” utan i skarpt läge. Sen är det viktigt att startupen har ordning och reda på ev. licenser och andra rättighetsfrågor (IP) så att det inte tycker upp rättighetsproblem längre fram.

6. Affärsmodell och potential

En riskkapitalist behöver i slutändan tro på affärsmodellen och att det finns en tydlig potential att skala upp verksamheten. 

Det handlar om att affärsmodellen är verifierad, d v s att det finns en efterfrågan som är beredd att betala. Det handlar också om att andra delar i ekosystemet fungerar som service, tillgång till kompetens, försäljningskanalerna mm. Det behöver finnas ett tydligt erbjudande som skapar värde för de tänkta kunderna och en tydlig potential att skala upp affären i volym under en inte alltför lång framtid.

Reflektion och summering

En bra affärsidé är en bra affärsidé, men det som skiljer entreprenörskap mot intraprenörskap är att det finns extra bränsle för en entreprenör. Det är viktigt för etablerade företag att väga in. Processen för att avgöra vad som företaget borde satsa på är dock väldigt likt hur riskkapitalister bedömer entreprenörer och deras affärsidéer.

Den här artikeln har tidigare publicerats på ExploreCurate.com.

Johan Svensson

Johan utbildar svenska entreprenörer i affärsutveckling och älskar att utmana ledningsgrupper i varumärke och affärsmodeller. Med ExploreCurate.com delar Johan digitala insikter om affärsutveckling och kommunikation.


Läs mer om experten

Comments are closed.